Johanna Lundgren

I över två års tid har jag använt den här bloggen som ett sätt att komunicera eller nå fram till en viss person. En person som jag älskat så högt ovan denna jord oavsätt vad som än kommit i vägen. En person som jag skulle kunnat gjort vad som helst för, till och med riskerat mitt liv för utan att tveka. Av alla texter jag skrivit i situationer där jag försökt uttrycka mig för att få just honom att förstå. Antar att underlaget räcker för att göra en bok av det hela vid det här laget, så känns på något sätt konstigt att detta kapitel i så fall blir det sista. För det finns ingen anledning för mig att skriva längre, ingen person som jag vill nå så därför lägger jag ner det här nu. Det finns inget jag behöver bevisa mer nu när alla korten ligger uppe på bordet. Jag har åtminstone spelat med ärliga kort hela vägen och som mamma alltid säger "Med ett bra pokerface kommer man långt, men med dåliga kort förlorar man ändå" and i guess that's true. Men ett rent samvete lindrar fortfarande inte den smärta som finns inombords för igår gick jag sönder och jag kan fortfarande inte förstå det. Trodde aldrig att tilit skulle vara det som fick mig att ge upp men truth fears no questions och här ligger jag nu. Orkar inte gå upp, har inte kunnat sova, klarar inte av att äta och knappt tänka.

Vad är det för mening att skriva, när man inte har något att skriva för? Så nu försvinner den här bloggen, precis som jag