THAILAND IDAG!
Nu lämnar jag äckelsverige för en mycket varmare destination! Medans ni kommer frysa här hemma ligger jag och solar haha! Fast jag kommer sakna alla , puss och kram
om gud har varit min talesman under alla dessa år, så har jag aldrig förstått honom för vi snackar aldrig samma språk
Jag tar ett djupt andetag och ser ut genom fönstret på vår gråa stad. Med parklyktor som bländar oss är det väl egentligen den enda sol vi har. Hade jag fått chansen någon gång i livet, hade jag flytt här ifrån för länge sedan. Med diagnoser i överflöd och evigt sökande är det inte konstigt att man längtar bort.
Jag undrar vad livet hade varit om detta aldirg inträffat? Bråken och tårar samt alla gånger jag blivit skrämd. Diagnos efter diagnos till dagen jag dör, de säger att det ordnar sig fast det riktiga ordet är kört. Så jag blir galen utan kvalen av att inte kunna göra det jag vill. Efter alla konsekvenser av andras misstag, är jag då inte värd mer? De säger håll huvudet högt, för imorgon är det en ny dag. Så jag blundar, så hårt jag kunnat och drömmer mig bort till någoting annorlunda. Men när jag vaknar upp i samma situation så lägger jag svart på vitt. Tiden har gått men fattar knappt någonting, vart tog mitt liv vägen och när ska det vända?
Alla år som sprang förbi, men ingen verkar fatta och jag hatar det faktum att jag gråter mer än skrattar. Vad har jag kvar för jag fick inget val, har skjutit allt åt sidan ända sen jag var barn. Jag har slitit som ett djur men jag känner mig död för min kropp orkar inte mer. Jag orkar inte gråta längre kan du ta bort allt om bara för ikväll? Det känns som psyket börjar att ge upp nu när min kropp inte orkar så jag slutar treva, slutar skeva för att kunna få ro. Många år av försök, blir det här det sista? För jag hoppas nästan på det. Jag försöker hålla huvet högt när tårarna rinner så här har du frågan om du nu ska kalla dig gud, vart är min låga och vart är ljuset som du stal i allt det svåra?
Jag undrar vad livet hade varit om detta aldirg inträffat? Bråken och tårar samt alla gånger jag blivit skrämd. Diagnos efter diagnos till dagen jag dör, de säger att det ordnar sig fast det riktiga ordet är kört. Så jag blir galen utan kvalen av att inte kunna göra det jag vill. Efter alla konsekvenser av andras misstag, är jag då inte värd mer? De säger håll huvudet högt, för imorgon är det en ny dag. Så jag blundar, så hårt jag kunnat och drömmer mig bort till någoting annorlunda. Men när jag vaknar upp i samma situation så lägger jag svart på vitt. Tiden har gått men fattar knappt någonting, vart tog mitt liv vägen och när ska det vända?
Alla år som sprang förbi, men ingen verkar fatta och jag hatar det faktum att jag gråter mer än skrattar. Vad har jag kvar för jag fick inget val, har skjutit allt åt sidan ända sen jag var barn. Jag har slitit som ett djur men jag känner mig död för min kropp orkar inte mer. Jag orkar inte gråta längre kan du ta bort allt om bara för ikväll? Det känns som psyket börjar att ge upp nu när min kropp inte orkar så jag slutar treva, slutar skeva för att kunna få ro. Många år av försök, blir det här det sista? För jag hoppas nästan på det. Jag försöker hålla huvet högt när tårarna rinner så här har du frågan om du nu ska kalla dig gud, vart är min låga och vart är ljuset som du stal i allt det svåra?
Thailand snart
Ligger i min säng med bärbara och myser, saknar x! Har precis bokat tid hos min frisör eftersom mitt hår måste fixas innan Thailand. Ska tona ner det och lägga lite slingor så får se hur det blir. Är som sagt bara åtta dagar tills jag och Chloë Sindemark drar i väg, fast hon åker fyra dagar innan mig.
Men nu måste jag börja göra mig i ordning för skolan, puss
jag gör ett nytt försök igen
Jag vet att jag kan vara omständig! För jag har raderat och återskapat, tagit bort och börjat om. Må detta försök hålla lite längre än de andra. I vilket fall som helst ska jag i alla fall gå och lägga mig, Godnatt!
