the first cut is the deepest
Ibland står man inför ett vägval som lär påverka hela ens liv, och hur mycket man än önskar sig att veta om man gör rätt eller fel går det ju aldrig att förutse. Förr eller senare kommer man ändå till att fatta svåra beslut, såndana som får än att ligga sömnlös i timmar men utan resultat. Hur mycket man än tänker och försöker komma fram till något kör man fast och vet varken ut eller in. Kluven på mitten vandrar man planlöst runt i cirklar eller ligger och stirrar in i väggen. Varför är det så att man är så rädd för vad framtiden skall komma att bli? För jag ska inte ljuga, jag är verkligen rädd. Av alla gånger som detta kommit på tal, har det aldrig varit så nära som den här gången för jag kan nästan snudda vid det nu. För så snabbt kan månader av kärlek försvinna och sakta men säkert tyna bort utan att någon vet ordet av det. Det känns som att allt som någonsin funnits bara bleknar bort bit efter bit och kvar står vi med händerna tomma. Samtidigt som dagarna paserar blir avståndet mellan oss längre och för tillfället känns det som att jag inte vet vart du eller vi finns längre. Även fast jag egentligen inte vill tänka själva tanken så kan jag inte blunda för den heller eftersom den ändå finns väldigt nära oss just nu.
De senaste timmarna har jag gått igenom allt ifrån gamla msnkonversationer, sms, fotografier och allt annat som har med oss att göra. Gått igenom varje enskilt minne sedan dagen jag träffade dig och med både gåshud och rysningar har jag insätt att tanken nu är skrämande nära. Med tanken av dig som för tillfället står mig upp i halsen vet jag inte längre vad jag ska ta vägen. Jag vet inte längre vad som håller på att hända med oss, allt jag vet att den här känslan är bekant för att jag har varit här en gång förut..
De senaste timmarna har jag gått igenom allt ifrån gamla msnkonversationer, sms, fotografier och allt annat som har med oss att göra. Gått igenom varje enskilt minne sedan dagen jag träffade dig och med både gåshud och rysningar har jag insätt att tanken nu är skrämande nära. Med tanken av dig som för tillfället står mig upp i halsen vet jag inte längre vad jag ska ta vägen. Jag vet inte längre vad som håller på att hända med oss, allt jag vet att den här känslan är bekant för att jag har varit här en gång förut..
Kommentarer
Trackback
