Lars Winnerbäck
Jag kan ha räknat sekunderna som gick,
mellan ljuset, och åskans dån.
Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick
om du var på väg hit, eller härifrån.
Det tysta ekot är av ett slag för sig,
det kommer ensamt om det är nåt att ha.
Vad du än gör ta inga råd från mig,
jag vet de fungerar inge bra.
Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård.
Jag måste ha träffat, din frekvens.
Diskanten var svagare, diktionen mindre hård.
Det var som att tonen, var en väns.
Det är lätt att se hur sjuk man en gång var,
när såren läker och regnet känns
Gör din tolkning, häll mig full med svar
rita figurer, och dra en gräns
Kommentarer
Trackback
