Johanna Lundgren

Ibland blir jag besviken på mig själv som till exempel igår på hur dum jag kan vara. Jag förstår nog inte alltid hur underbar du är och vilket tålamod du har när det gäller mig. Jag antar att jag är bortskämd när det gäller din kärlek så när jag inte får den blir jag plötsligt fem år igen och vill inget annat en bara gråta. Det är sant en fem åring är vad jag blir ibland när jag inte får din uppmärksamhet, närhet, värme och den kärlek som jag vill ha mer en någonting annat.

Det är lustigt hur du verkligen fått mig att bli så totalt nere i dig. Det spelar inte längre någon roll om jag håller mina ögon öppna eller blundar för allt jag ser framför mig är dina vackra bruna ögon och i dem ser jag allt som någonsin varit viktigt för mig. Mina ben blir fortfarande skakiga när jag träffar dig och mina händer blir desamma. Jag ryser fortfarande i hela kroppen bara av att du håller min hand och mitt hjärta slår fortfarande lika snabbt bara av att vara nära dig. Och fortfarande är min största räddsla att förlora dig och något jag ständigt tänker på. Så förlåt om jag beter mig som om jag vore fem men det är för att jag verkligen älskar dig N