Första december
Fjärde natten i rad jag inte kan sova utan ligger sömnlös utan kontroll. Vem kunde ana det skulle bli så här känslomässigt eller svårt? Inte jag i alla fall utan det kom som en kniv i ryggen och jag är fortfarande chockad. Jag ser ner på ringen som du burit till stor del av ditt liv. Ringen som tillhört din egen mor men som sedan gått i arv och nu helt plötsligt sitter på mitt ringfinger. Jag kan inte hjälpa att gråter hejdlöst när jag tittar på den för jag vet ringens personliga värde för dig. Jag önskar verkligen att jag kunde få bära din börda och din smärta mer än någonting annat men jag är hjälplös. Du är min mor, du har skapat mig och ditt blod rinner i min kropp så hur skulle jag inte kunna påstå att jag känner din smärta när allt kommer om kring? För det viker sig i hela min kropp när jag ser hur du lider, för det det gör så ont i hela mig.
Hela november måndag har varit den värsta i mitt liv men också den mest lärorika. Jag har lärt mig att inte ta saker för givet och speciellt inte människor som jag älskar. Jag har lärt mig att tiden går så otroligt fort och att man ska tänka sig noga för så man inte försummar den. Jag har levt med döden i vitögat och arbetat varje dag med att försöka besegra den. Jag har också insett vilka människor jag kan lita på när modet sviktat, och vilka som verkligen funnits där för mig. Tyvärr har jag även stött på besvikelse och svek vilket dragit ner mig på backen helt men jag har lärt mig att resa mig upp och fortsätta. Jag har även förstått anledningen till varför jag gjort allt detta och det är för dig mamma. Jag tror på dig, det kommer jag alltid göra. Låt december bli en bra månad nu..
Kommentarer
Trackback
