3 Augusti
När man upptäcker att tårarna tagit slut och ögonlockan blivit för tunga har det gått för långt då? När orden i luften hänger kvar i evig tysnad och äter upp själen innefrån är man förstörd då? När sömnen övergått till en lek där det gäller att hålla sig vaken för att inte må sämre, är det långt kvar då? När man gång efter gång nyper sig i armen för hoppas att man kan vakna upp ur mardrömmen man lever i men efter varje gång bekantar sig mer och mer med besvikelsen, är man redan nedbruten då? När orden man vill få fram försvinner i tomma intet och endast blotta tanken om dem ekar i huvudet, tystnar man föralltid då? När det känns som om man slutat andas och skippar efter luft men inte får någon, är slutet nära då? När inte benen vill bära och man ligger andlös och uppriven kvar på golvet där man föll och inte kan resa sig upp, är det försent då? Jag vet inte, men så känns det just nu..
Kommentarer
Postat av: felicia
looove, vad gör du imorn? jag saknar verkligen dig och vi MÅSTE ses innan jag åker till skärgården en vecka!
Trackback
