Tillägnat min kära vän Julia Wrede, och absolut ingen annan!
När man är sjuk och ligger i ensam i sängen har man all tid i världen att tänka över saker som har hänt, händer just nu eller kommer att hända i ens liv. Jag och min vän Julia satt och diskuterade detta för ett tag sedan vilket satte igång många tankar hos mig. Jag tror den här tiden var nyttigare för mig än vad jag trodde från början för det handlade om så mycket mer än att bara bli frisk. När jag blickar tillbaka över mitt liv är det rätt sjukt hur fort tiden har gått egentligen. Skolår som bara paserat mitt framför näsan på än, utan att man anat det. Vänner som kommit in i bilden men som försvunnit lika fort, så existensen av dem knappt finns. När man tänker tillbaka så känns allt nästan läskigt. Den avsmakande doften av lögner och ärlighet som gjort så ont. Skratten från underbara minnen som får mig att le insides och längta tillbaka. Stunder då jag skrikit av lycka och hoppat runt tills mjölksyran tog över. Alla ansikten man träffat och alla händer som skakats. Kramar som getts ut och blickar som växlats, helt sjukt när man tänker efter hur många människor man egentligen mött.
Jag nämde att jag pratat med Julia om detta, eftersom hon nog är den mest passande personen att prata med det om då hon varit med mig som mest under den här tiden. Eftersom jag pratade med henne så känns det som det var igår vi sprang från tunnelbana till tunnelbana i våra exakt likadana svarta "ballongklänningar" nyårsaftonen för två år sedan. Just då hade jag ingen aning om vad som skulle hända i framtiden, för jag var verkligen inte intrserad av någonting annat än att leva just då. Vi sprang förgäves för att hinna fram till tolvslaget i våra stilettklackar längst medborjar platsen, och vem vet hur många gånger vi trillade den kvällen men det spelade ingen roll för vi var lyckliga eller hur? För lyckliga för att inse att vi både skulle bli olyckligare än någonsin dagen efter, men spelade det någon roll just då? Nej för vi var lyckliga och det var allt som betydde något!
Ibland längtar jag tillbaks till den tiden för ju mer jag tänker på hur jag var då, ju mer inser jag verkligen hur jag har förändrats. Inte på utsidan bara utan även insidan, och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta egentligen för ingen förstår nog vad jag menar. Ingen som inte varit med ända från början och det här fallet fanns det nog bara en och det var just Julia. Julia "Blondie" Wrede, min halva eller snarare tvilling från den tiden. När jag tänker efter är det rätt beundransvärt. Under alla gånger jag skrattade och log, under alla gånger jag grät och skippade efter luft, Under alla gånger jag insåg värdet i kärlek och fick mitt hjärta krossat, under alla dagar och kvällar fanns du där. Har nog aldrig umgåtts så mycket med en människa konstant så som jag gjort med dig. Killar kom och gick och vissa av dem skulle jag vilja avrätta här och nu på plats samtliga på bokstaven A! Så jag förstår att ingen egentligen förstår vad jag skriver just nu förutom du haha, men vet du vad? Just nu spelar det ingen roll för jag kan nog bara dela den här texten med dig men det är väl lika bra eller hur!
Kan inte säga mer än att jag längtar tillbaks till då, oss och hur jag var då ibland. Jag vet att jag förändrats mycket sen då och det har även du men när vi satt vid bryggan på Djurgården så kändes det som förut. Misstag, missförstånd och bråk har legat i luften länge så det var skönt att bryta den trenden för jag behöver dig.
Jag minns när du satt i Jonatans badrum på badrumskanten och du trillade över när du satt och pratde med mig. Jag skrattade så jag fick ont i magen och jag vet inte om det var för att jag druckit eller för att du låg i hansbadkar egentligen. När jag sedan skulle hjälpa dig upp trillade jag ju också i vilket bara var ett typiskt resultat av dig och mig och hur det brukar sluta. Jag skrattar än idag när jag tänker på det. Så just nu, just i den här stunden lovar jag att vi ska uppleva allt igen du och jag fast på en annan nivå. Vi ska uppnå samma lycka som vi gjorde för två år sedan, fast ännu bättre!
Ny vänskap är silver men gammal vänskap är fortfarande guld!
/ Din Johanna "Jojc" Lundgren
Jag nämde att jag pratat med Julia om detta, eftersom hon nog är den mest passande personen att prata med det om då hon varit med mig som mest under den här tiden. Eftersom jag pratade med henne så känns det som det var igår vi sprang från tunnelbana till tunnelbana i våra exakt likadana svarta "ballongklänningar" nyårsaftonen för två år sedan. Just då hade jag ingen aning om vad som skulle hända i framtiden, för jag var verkligen inte intrserad av någonting annat än att leva just då. Vi sprang förgäves för att hinna fram till tolvslaget i våra stilettklackar längst medborjar platsen, och vem vet hur många gånger vi trillade den kvällen men det spelade ingen roll för vi var lyckliga eller hur? För lyckliga för att inse att vi både skulle bli olyckligare än någonsin dagen efter, men spelade det någon roll just då? Nej för vi var lyckliga och det var allt som betydde något!
Ibland längtar jag tillbaks till den tiden för ju mer jag tänker på hur jag var då, ju mer inser jag verkligen hur jag har förändrats. Inte på utsidan bara utan även insidan, och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta egentligen för ingen förstår nog vad jag menar. Ingen som inte varit med ända från början och det här fallet fanns det nog bara en och det var just Julia. Julia "Blondie" Wrede, min halva eller snarare tvilling från den tiden. När jag tänker efter är det rätt beundransvärt. Under alla gånger jag skrattade och log, under alla gånger jag grät och skippade efter luft, Under alla gånger jag insåg värdet i kärlek och fick mitt hjärta krossat, under alla dagar och kvällar fanns du där. Har nog aldrig umgåtts så mycket med en människa konstant så som jag gjort med dig. Killar kom och gick och vissa av dem skulle jag vilja avrätta här och nu på plats samtliga på bokstaven A! Så jag förstår att ingen egentligen förstår vad jag skriver just nu förutom du haha, men vet du vad? Just nu spelar det ingen roll för jag kan nog bara dela den här texten med dig men det är väl lika bra eller hur!
Kan inte säga mer än att jag längtar tillbaks till då, oss och hur jag var då ibland. Jag vet att jag förändrats mycket sen då och det har även du men när vi satt vid bryggan på Djurgården så kändes det som förut. Misstag, missförstånd och bråk har legat i luften länge så det var skönt att bryta den trenden för jag behöver dig.
Jag minns när du satt i Jonatans badrum på badrumskanten och du trillade över när du satt och pratde med mig. Jag skrattade så jag fick ont i magen och jag vet inte om det var för att jag druckit eller för att du låg i hansbadkar egentligen. När jag sedan skulle hjälpa dig upp trillade jag ju också i vilket bara var ett typiskt resultat av dig och mig och hur det brukar sluta. Jag skrattar än idag när jag tänker på det. Så just nu, just i den här stunden lovar jag att vi ska uppleva allt igen du och jag fast på en annan nivå. Vi ska uppnå samma lycka som vi gjorde för två år sedan, fast ännu bättre!
Ny vänskap är silver men gammal vänskap är fortfarande guld!
/ Din Johanna "Jojc" Lundgren
Kommentarer
Trackback
